Jobbig tisdagsmorgon.

Det finns något jag tycker är riktigt jobbigt. Jag har inte tänkt på det så mycket. Jag har kunnat undvika det rätt bra. Jag sätter mig alltid bredvid någon annan på bussen. Jag klarar inte av att sitta inträngd vid fönstret med någon bredvid. Får svårt att andas. Får panik. Kan bara försvinna. En jävla jobbig känsla. Känns som jag sitter fast och kvävs. Alltså på riktigt. Kvävs.

Det hände idag. Och jag bara satt där. Va fan sa jag ingenting för?

Ingen människa i världen vet det här, faktiskt.