Den där konserten.

Imorgon är det 1 år sedan jag träffade honom för första gången. Där på konserthuset framför världens bästa Joel Alme. Jag såg dig bara en kort tid. Intensiv men kort. Vi åkte båt till Helsingfors på ett stormigt hav, drack litervis med kaffe och gick på överdrivet mycket bio. Vi skiljdes åt där i slutet på januari. Och jag ville bara flytta hem till Sandviken. Jag tänker på honom ibland. Undrar vad han gör. Hur han mår.  Han blev liksom en sådan där vän man ville ha kvar på något vis. Men det var längesen. Allt känns så självklart nu. De människor jag har runt omkring mig just nu ska vara där. Men det förändras ju hela tiden. Människor kommer och går. Lite skrämmande faktiskt. Hur kommer saker och ting se ut om ett par månader då?