När man känner sig ensam.

Ofta känner jag mig så ensam att jag skulle kunna gråta. Jag kan känna mig tom och betydelselös. Nils var borta igår och är även borta idag. Jag är hemma själv och har ju det rätt skönt egentligen, eftersom jag är trött. Men jag kan inte låta bli att känna mig ensam. Det är inte Nils jag vill ha här. Det är nog snarare så att jag vill känna mig betydelsefull och viktig för andra. 

Jag tänker så mycket, nästa för mycket. Jag kan tycka att det är jätteskönt att vara ensam och bara ligga i soffan, men samtidigt blir jag frustrerad för att jag känner mig ensam, trots att jag många gånger vill vara ensam. Jag tror jag helst vill känna mig uppskattad, få sms eller telefonsamtal som är helt kravlösa. Nu när jag är gravid känns det extra mycket. Man är inte ute på krogen på helgerna, som mina vänner är. Man ser på instagram hur alla är ute och far och själv sitter jag här och klappar på magen, i min pyjamas. Jag längtar något så galet efter bebisen, kanske är det därför jag känner mig ensam just nu? trots att jag alltid har sällskap.