Och tågen fortsätter gå.

Nu betyder du ingenting längre
det har gått alltför många år
för att det ska kännas svårt

Jag har liksom vant mig
genom hela denna långa tid
att sitta tyst och stirra

Det är inte för varandra vi finns
nej, det är bara för oss själva
det känns så tydligt när jag sitter där

Efter alla dessa år i gröna tåg
finns ingen gemenskap
jag kan inte sakna den, då den aldrig funnits

Titta du på mig som om också jag vore en annan
det spelar ingen roll
vi kommer ändå inte att bry oss om varandra

Det är tomt på tågen
det är långt till nästa människa
det är kroppar runtom.

Ur "Och tågen fortsätter gå" av Peeter Umblia