Det var ju redan som en saga.

Kan sitta på balkongen och titta upp mot himlen
tänka vart är man om tio år
vart man bor
vad man gör
vad man lever för
nästan lite skrämmande
lite overkligt
att man ska leva i tio år till
verkligen leva
vilka ligger närmast hjärtat
vilka har blivit sandkorn

allt skrämmer mig just nu
så himla rädd
vill inte förlora något värdefullt
vill inte förlora mig själv
fast jag står på kanten
hela
jävla
tiden.