Nu får det vara nog

Ja, nu är jag så himla less på att vi är småsjuka hela tiden. Aldrig blir vi friska, och aldrig blir vi riktigt sjuka.. hur hanterar man det? Ska man stanna hemma eller leva på som vanligt. Jag får skuldkänslor när jag lämnar Astrid på förskolan med snorig näsa och lite lätt hosta, men faktum är att hon har dragits med det i stort sett hela vintern. Det blir inte värre - men inte heller bättre. Ivar föddes förkyld, känns det som. Redan efter någon vecka blev han snorig och så har det varit sedan dess. Hosta får han till och från. Det kan vara bra i ett par dagar, max en vecka. Sedan kommer det tillbaka. Som inatt, jag tycker att det har varit helt okej i ett par dagar men inatt började Ivar att hosta igen - vilket betyder dåligt med sömn för honom och mamman. Jag är en person som inte riktigt fungerar utan sömn. Och nu har vi sovit dåligt för länge. Någon som har något tips? Framför allt för Ivars hosta. Han är ju bara fem månader så någon medicin får han ju inte riktigt ta. Han får ljummet vatten efter måltid och näsan rensas på snor flera gånger om dagen. Det kanske bara är att hålla ut och hoppas att det snart vänder, med det stora barnet är det ju så mycket enklare. Hon kan prata för sig och samtidigt äta hostmedicin. När det kommer till Ivar så låter det som någon form av rethosta, jag minns att Astrid aldrig hade hosta när hon var i samma ålder. Jag börjar fundera på om det är något tokigt i mitt hus, fukt eller mögel eller så. Riktiga mardrömstankar. Men kanske är det värt att kolla upp. Hur hade du själv gjort? Kanske överreagerar jag. Barn är ju sjuka, så är det. Men när det aldrig bli bättre så börjar man att fundera. Särskilt när vi är hemma väldigt mycket och sällan rör oss i stora folkmängder. mitt i allt detta så är vädret en himla fin tröst. Hela helgen har vi spenderat utomhus, grillat, njutit på altanen, ätit glass och spelat boll på gården. Precis så som jag vill ha det.