Ivar sex månader

Jag kan knappt förstå det. Hur fort tiden går när man plötsligt har två barn. Ivars första halvår har gått betydligt fortare än Astrids (fast det har det ju inte, det bara känns så). Förra veckan upptäckte min mamma att Ivars första tänder var påväg upp, och nu kikar dom fram, han har haft rejält ont, men äntligen börjar det att ge med sig. Han har börjat äta rejält med mat. Sedan ett par dagar får han välling på kvällen sen gröt igen på morgonen, mellan frukost och lunch har han fått ersättning, men idag ska han få smaka klämmis för första gången, när vi ska till öppna förskolan. Jag vill gärna få bort ersättningen så mycket som det går, så att han äter frukost, lunch och middag och mellis, precis som oss andra, det vore så mycket enklare tycker jag.

Jag minns att Astrid var duktig att äta mat när hon var ett halvår men hon ammade mellan måltiderna. Mest för att hon gärna ville somna vid bröstet, tänk vilket skillnad det är mellan barn? Ivar äter en rätt stor portion till lunch, tycker jag. Vad jag tycker är svårt är att veta hur mycket som är lagom, har han till exempel ätit lunch, kanske en deciliter, vågar man då ta sig ut någon timme utan att komplettera med ersättning? Det kanske är vanligt att känna så, innan man blir riktigt varm i kläderna, det är en ny period som börjar nu, samtidigt som jag tycker det är väldigt roligt med mat så känner man att tempot blir ett annat. Det är rätt stressigt om dagarna. När jag hämtar Astrid på förskolan vid 11 så åker vi hem och fixar lunch, jag matar oftast Ivar samtidigt som jag äter själv, sen blir det tvättning av barn och städning av bord. Jag brukar känna mig rätt så svettig efteråt. Jag tror mycket har att göra med de förskoletider vi har fått tilldelade i min kommun, 8-11 är inte direkt optimalt, jag får ofta väcka Ivar för att åka och hämta Astrid, vilket gör att han ibland är för trött för att äta lunch med oss, då kan det bli flaska istället sen får han gröt eller något till mellis.

Amningen? Den är puts väck sedan ett par veckor.
Inte för att jag ville sluta utan för att Ivar tappade intresset. När han slutade att äta på nätterna så sinade det rätt så fort, och när jag försökte amma på dagarna så blev han bara frustrerad. Så då sa vi hejdå till det. Lite jobbigt var det eftersom jag tycker att det är mysigt. Men samtidigt har ju allt gått så smidigt så jag ska inte klaga.
Utvecklingen? Ivar har kommit till en riktigt roligt period nu tycker jag. Han skrattar mycket (särskilt åt storasyster) och han lär sig nya saker fort. Det står inte på innan han kan sitta, och han är också på god väg att krypa. Det senaste han gör är att trumma med händerna, gärna med en leksak i handen. Han hoppar också gärna i hoppgungan, eller går i gåvagnen. Snälla stoppa tiden!