Min förlossningsberättelse med Ivar ❤️

Jag som så många andra älskar att läsa om förlossningsberättelser. Därför tänkte jag dela med mig av min egna andra förlossning. Förlossningen med Astrid lämnade inga positiva spår efter sig, förutom min lilla tjej förstås. Den var riktig tuff och tiden efteråt likaså.

Förlossningen med Ivar däremot, som min lille son heter, var något helt annat. 

14 dagar förbi vårt beräknade datum vaknade jag upp med lite mer mensvärk än vanligt. Men precis som med Astrid så har jag haft förvärkar i flera veckor. Många gånger riktigt starka. Så jag räknade inte med att dagen var kommen, utan att det var förvärkar som vanligt. Framåt 14 tiden började smärtan komma som i värkar, som jag kunde klocka. Men fortfarande helt hanterbara. Jag hade då ungefär en till två värkar på tio minuter. 

Familjen och jag gjordes ordning mellis och satt vid köksbordet med tända ljus och njöt. Astrid skulle sova borta på kvällen då jag skulle bli igångsatt morgonen efter. Framåt 15 bad jag Nils åka och lämna henne hos mina föräldrar då värkar tilltog rejält och blev fler. Nu hade jag tre värkar på tio minuter, olika långa och olika smärtsamma. Men helt klart hanterbara. Nils åkte och lämnade Astrid i Vallhov medan jag satt på en pilatesboll, lyssnade på musik, och andades. Jag tyckte det kändes riktigt skönt att vara hemma. Vid den här tiden hade jag förstått att det var bebis på gång. Men jag tänkte att vi int skulle behöva åka in förrän senare under kvällen, eller till och med under natten. Det här kommer ju ta sin lilla tid, tänkte jag. 

Nils kom hem igen vid 16 tiden och då bad jag honom laga mat. Fläskkorv, potatismos och ärtor beställde jag (och det smakade riktigt bra). Vid 17 tiden frågade Nils om vi inte skulle ringa till förlossningen och göra oss redo att åka in. Men det är ju säkert flera flera timmar kvar, tänkte jag. Jag tyckte verkligen om att vara hemma. Men vid 17.30 gav jag med mig och vi ringde förlossningen och vid 18 var vi där. Mellan klockan 18 och 18.30 låg jag med ctg-kurva. Nu var värkarna starka, det var jobbigt att ligga ner och ta dem, jag ville gärna stå upp. 

Strax där efter fick vi konstaterat att jag var fullt öppen. Vi gick till ett förlossningsrum, jag bytte om och ställde mig på knä i sängen, och började krysta. Då jag inte hade några krystvärkar med Astrid  var detta en upplevelse utöver det vanliga, jäklar vilken kraft. 18.57 kom han ut, samtidigt som vattnet gick. Och jag och Nils började skratta över hela situationen, vi var hemma för bara 1,5 timme sedan. Tänk om vi inte åkt in när vi gjorde det?  

Barnmorskan som tog hand om oss var mäkta imponerad över hela händelseförloppet. ”Det här skulle vi ha filmat, sa hon”. Jag behövde inte sys någonting och min Ivar, var hela 52 cm lång och vägde 4090 gram när han föddes. På förmiddagen dagen efter åkte vi hem, ivriga över att få visa lillebror för storasyster. 

Detta vill jag göra om!