Livet med två små

Visst är det tufft med två småbarn. Jag har nu varit ensam i två dagar och överlag fungerar det väldigt bra. Vad jag gillar med att vara ensam förälder är att man skapar sina egna rutiner. Samtidigt som det är superskönt när helgen kommer och man är två. Idag på förmiddagen var vi ner på stan och handlade de sista klapparna. Det gick kanon, Astrid är väldigt duktig och förståndig. Hon har aldrig lagt sig på golvet och skrikit på en affär, däremot när vi är hemma så är det svårare. Hon vill inte längre sova efter lunchen fast hon skulle behöva. Det skapar en del problem, hon blir sur och kastar prylar. Kan tänka mig att många känner igen sig i det. Astrid har varit hemma från förskolan i snart 4-5 veckor (på grund av sjukdom osv). Jag längtar verkligen tills hon börjar gå 15 timmar i veckan, så jag hinner rå om Ivar på riktigt. Nu hinner jag knappt mata klart innan jag måste hjälpa Astrid med något. Så klart blir allt lättare med tiden. Allt är fortfarande nytt.

Inte heller jag är helt hundra. Att inte få sova ordentligt ger mig fruktansvärd huvudvärk. Och de senaste dagarna har jag inte känt mig helt pigg. Frysit och svettats om vartannat. Samtidigt äter jag för dåligt. Tiden räcker helt enkelt inte till. Lämna gärna en kommentar om du har något tips på bra och enkla mellanmål. Jag är redan nu nere på min startvikt, som inte är mer än 55 kilo, och jag har ingen lust att gå ner mer. Jag hade samma problem med Astrid, fick i mig mindre energi än jag gjorde av med. Nackdelen med amning.

Hur Ivar sover? Just nu sover han väldigt mycket.. Både jag och Nils har funderat över om de ska sova så mycket. Han kan vara vaken i 30-40 minuter för att sedan sova i 3-4 timmar. På natten sover han ungefär 3-4 timmar i sträck för att sedan vilja äta. Han skriker inte så värst mycket men har varit lite knölig. Känns som han är rätt gasig i magen till och från. Kanske sväljer han för för mycket luft, eller kan det vara något jag äter? Isåfall borde det vara choklad, äter i snitt en chokladkaka om dagen, hehe. Astrid kommer över till mitt och Nils sovrum på nätterna och då går Nils över till Astrids rum och sover. Det funkar bra, Astrid vaknar inte av Ivar. Som var en grej jag funderade på innan han föddes. Hur det skulle fungera.

Samtidigt känner jag mig otillräcklig för Astrid. Saknar det hon och jag hade innan Ivar föddes. Nu måste vi skapa nya band och rutiner. Såklart kommer allt att bli bra men känner man sig någonsin tillräcklig när man har fler än ett barn? På kvällarna funderar jag så mycket. Samtidigt känner jag mig så förbaskat lycklig över att ha två fina friska barn att dela livet med. Kanske handlar det hela om att dra ner på ambitionerna och kraven.

Förra fredagen när jag var och vägde Ivar så var han uppe i 4590 gram och 54 centimeter. Känner på mig att denna  stora starka kille kommer växa i rekordfart. Ni med flera barn. Lämna gärna en kommentar och beskriv hur er vardag ser ut. För det kan väl inte bara vara jag som känner så här?

Puss!

Kommentarer

Populära inlägg