Man tänker ju alltid så dumt på hösten också.
Jag dricker te i köket.
Klockan är 18.39 och jag har ätit mackor till middag. Är så trött att ögonen svider, frågar mig alltid om det är värt det, allting.
Kan titta ut i en nattsvart himmel och undra om det här är allt som blir. Man tänker ju alltid så dumt på hösten också. Men jag söker hela tiden efter någonting. Det är rätt uppenbart att det inte är här ännu, vore så fallet antar jag att jag bara hade varit nöjd med allting.
På veckorna längtar jag till helgen och när helgen kommer vill jag bara att åren ska gå fortare. Jag är så långt bort mentalt. Och det gör bara så ont när det känns som om ingen förstår, eller när någon bara säger "tänk på något annat" eller skrattar lite smått.
Det är inte så jävla lätt för mig.
Klockan är 18.39 och jag har ätit mackor till middag. Är så trött att ögonen svider, frågar mig alltid om det är värt det, allting.
Kan titta ut i en nattsvart himmel och undra om det här är allt som blir. Man tänker ju alltid så dumt på hösten också. Men jag söker hela tiden efter någonting. Det är rätt uppenbart att det inte är här ännu, vore så fallet antar jag att jag bara hade varit nöjd med allting.
På veckorna längtar jag till helgen och när helgen kommer vill jag bara att åren ska gå fortare. Jag är så långt bort mentalt. Och det gör bara så ont när det känns som om ingen förstår, eller när någon bara säger "tänk på något annat" eller skrattar lite smått.
Det är inte så jävla lätt för mig.
Kommentarer
Skicka en kommentar