Du kan tro vad du vill men du förstår mig aldrig.

Söndagsångest. Vill bara undvika. Men det går ju inte. Har inte mycket till planer idag. Precis som igår. Var bara hemma hela dagen, och hela kvällen. Skönt på ett sätt. Men samtidigt så himla ensamt. Fast jag tycker ju om att vara ensam ibland? Varför kan jag inte bara få vara det ibland. Utan att känna såhär. Jag hoppas innerligt att det inte kommer vara såhär i huset. För då är det ju bara dömt att misslyckas.