Söndagstankar #1

Du gräver din egen grav. Fattar du inte det? Det är så himla patetiskt. Hur du ser på saker. "Fejk, verkligen. Alla vet de nu"Alltså? Jag antar att du har hela Sandviken bakom dig, som stöttar, för du är ju verkligen så bra vän med alla, verkligen. Du är så-jävla-tragisk. Det sorgliga i det här är att allt handlar om dig. Dina problem. Din ensamhet. Din längtan. Jag är bara någon form av mur som du kan spy ur dig all din ilska på. Men gör något åt det då? Snälla människa. Jag är så himla less på det här. Hur du kan ringa mig mitt i natten och vara ledsen för att bruden du ville knulla gick hem med någon annan i sista sekund. Sen är det jag som ska ta all skit. All din ilska. Jag tänker inte var din mur. Faktum är att jag inte tänker vara någonting för dig längre. För så som du ser mig. Så ska ingen behöva bli sedd. Allt ont i dig skapar du helt själv. Men du förstår inte. Du lyssnar inte på det som kommer ur min mun. För det är bara allt du säger som är rätt. Och jag är så jävla trött på det. På dig. På allt du gör mot mig. Du är kär i mig. Men jag är inte kär i dig. Så skjut mig då. För det är väl din högsta önskan just nu?

Du lever på att förstöra för andra. Men det är ju bara dig själv du förstör för. Det är bara du själv som mår dåligt.  Så sluta dricka sprit och försvinn härifrån, för i helvete.