Kan du inte stanna upp för en stund?

Jag är så trött. Sömnen var inte lätt att hitta inatt. Vrida och vända på sig, gå upp en stund, tänka lite till. Om och om igen. När jag väl somnade så drömde jag en mardröm, förstås, sen gick det inte att somna igen. För drygt en timme sedan gav jag upp, gick upp och kokade mig en kanna kaffe och accepterade att det kommer vara såhär idag, tunga ögon. Jag ska alldeles strax få bli lite ompysslad hos frisören runt hörnet, alltid något. Igår var vi på middag i Gävle, det var trevligt. Men jag känner att det är något som gnager i mig hela tiden, kan inte slappna av. Kanske är det han? eller jobbet? eller bara vardagen som gör mig stressad och ledsen. Jag vet inte, och jag orkar knappt tänka. Håller tyst och drar mig undan, det blir lätt så. Det känns så konstigt ibland, att det ska komma ett barn med i bilden också. Mitt barn. Tanken skrämmer mig. Tänk om jag inte kan ge den allt som jag vill? om det inte blir som jag tänkt mig? eller om allt bara blir helt jävla underbart?
Jag vet inte vad jag ska göra idag, kanske sitter jag bara här och längtar tills dagen tar slut eller så tar jag mig ut i solen och faktiskt gör någonting. Jag har semester men jag skulle lika gärna kunna jobba, som det känns idag.