För den som orkar - läs.

#1 

Känslomässigt kaos

ihop men isär

bomullssblickar blir nackkyssar

du blir han

skakar - sprakar - spricker.

krishantering

igen.

för där axlar möter hals

där hjärta möter liv

där känslor pumpar fritt

intakt

stillastående

ett växthus av komplex.

#2

En skråma

sägs men hörs inte

som vibrationer i avgrunden

tynar bort

försvinner och kommer aldrig igen

som ett rum med dåtid

jag är där

men du är nu.

och med pumpen i halsen

byter saliv med varandra

men tänker på hoppet, krocket, tidiga mornar i april.

det där jävla ruset

men faller igen

för dig - med dig - ifrån dig.

#3

Sagt med osagt

sammanflätade, fast otillräckligt

en omöjlig process

svider

och du bara förvrider

kvider

men jag blickar efter en slutstation

från skärvorna

mot körsbärsdrömmar och rus

men allt är bara torkad ögonvätska

och utgående datum. 

#4

Morgonbris

ryckningarna i mungipan

blir till närstrider

sekunder - dunder - brak

som två själar på drift

rubbade och sönderslitna 

vi kommer inte loss, iväg

och ångesten gnager i mig - 

äter mig.

#5

Ett kaosartat virrvarr

sicksack genom tiden

jag bromsar

men allt bara sinar

rymmer

"kaos är granne med Gud"

du är granne med blodpumpen 

sinnesrubbad

ohållbart

som en stöt genom skelettet

som aldrig riktigt dunstar

#6

Vilken jävla kliché livet kan vara

oförutsägbart

men vet ändå allt

"alla som kämpar går under"

exploderar

det skräller i bröstet

river sönder

allt som går att rivas

gråter men aldrig igen

en sandbank av dubbelslag

men jag ser när jag blundar

och blundar när jag ser.

#7

Rimfrost

i ett kantstött hjärta 

kommer inifrån

pulserar ut

letar efter kicken

"det var dom som älskade mest

som frosten tog"

vrids ur led

vaknar

lever

glömmer.

#8

Ångest

"man får inte leva om sitt liv

det är det som är själva grejen"

tidspress och stress

det gick verkligen sönder

hjärtat

varje dag är en unik möjlighet

och så vidare.

#9

Hans röst dränks i alla andras

men vad gör man då

när man är så skör att man nästan går sönder

för ingenting egentligen.

men måste överleva

ta sig igenom

han borrar sig in

där axlar möter hals

"vi är mitt i det"

precis nu.

#10

Förlorar igen

ett geometriskt mönster

vassa kanter

liksom skär i benmärgen

ångestladdning

ett rev av ihopsvetsade ord

urtömda

sköljer iväg och drunknar.

till och med vinden lever

tar sig någonstans

pulserar

och jag bara trampar

en grop av ångest

fylld av ord som tappat mening

tappat allt.

#11Så jävla tragiskt

söderslitet

du kastar runt det som får livet att pulsera i mig

glömmer hur skör jag är

hopplösheten borde veta bättre

borde blockera 

koncentrera 

men allt är bara rutin

och morfin.

kompletterar och konverserar 

tror jag inte riktigt är där

bland gäspningar

falska leenden 

i höjd med dina hjärtslag

tappar balansen

kallar på ambulansen.

#12

Som en stege utan steg

du lever bara en gång

så himla oriktigt

vi lever varje dag

men vi dör bara en gång

men vad är värt något i slutändan

när vi ändå bara dör

förmultnar

glöms bort

ingen jävla ting.

#13

Allt bara passerar

susar

som om det aldrig hänt

glömmer bort

du får mig att ångra

allt som var allt

kramp i hjärtat

likt ett glashus

skör och genomskinlig

gör allt jag aldrig gjort

för vad spelar det för roll

jag är redan slut

klar.

#14

Jag skulle kunna älska dig

men bara spärrar och slår

vill mest hela tiden

dela andetag

dunkande hjärtan

finna något värt

värt att ha

det skulle kunna vara du

men du är bara en av alla kickar 

som passerar

och hjärtat fungerar

så mycket bättre

med dig utanför.

#15
Hopplös i hopplösheten
hjärtat blir ett monster, en fiende
ni ser bara en fasad, en glädjespridande vägg
men allt bara gnager - värker - gör ont
på mig.
inuti - ett maratonlopp

ett krig
hjärtskärande och knivskarpt.

#16

Jag gav dig allt
men det gick sönder
rasade samman och kom aldrig igen
som krossat glas
spillror
det var du
du trampade, stampade, klampade
på bröstkorgen
bara sådär
så var det borta
trasigt
och jag såg dig aldrig igen.

#17

Du rör dig framåt
snälla sluta aldrig
jag kommer inte längre än till dörren
spärren
kommer nog alltid vara lite fast
pausad.

Du lever vidare
jag lever nog inte alls
det hände något
där i april
i mig
med mig

ohanterbart
okontrollerat.

#18

Det var aldrig riktigt äkta
hjärtats vilja att hitta något
letar fortfarande
men är så nära kanten
får svindel
backar - tappar - packar
rymmer från mig själv
jag tror jag är en sådan
som aldrig riktigt kommer komma fram
hitta rätt.

trampar bara snett.

#19

Trädtoppar
droppar och stoppar
strimmor genom oputsat fönster
letar efter dubbelslag
tumult
meningen med det där.

men de börjar blekna nu
hjärtslagen
dina i mina
minnesbilder och rus
dör lite grann

som en elchock genom hjärtat
finner jag något annat.