Ett hej och så ser det ut hemma hos oss just nu

Nu var det längesen jag lämnade ett avtryck här. Därför kanske det är på tiden med en liten livsuppdatering. Ivar har hunnit bli 2,5 månad gammal och Astrid har börjar gå på förskolan. Hur ser dagarna ut för oss numera då? Jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt. Faktum är att jag har tänkt skriva det här inlägget i flera veckor nu, men det dyker alltid upp något annat. Och i skrivande stund vaknade Ivar, efter att ha sovit i ungefär 12 minuter. För just nu präglas vi av en vardag med oroliga magar, korta sömnperioder och uppmärksamhetsbehov.
     Ivar är lugn och snäll, men väldigt glupsk. När han äter sväljer han mycket luft och sätter i halsen. Vilket resulterar i en bråkig mage. Vilken i sin tur resulterar i att han är konstant trött, eftersom han inte får särskilt långa sömnperioder. Någon som känner igen sig?
     Samtidigt vill Astrid ha uppmärksamhet, förstås. Man får verkligen känna på hur det
är att vara otillräcklig. På vardagarna går Astrid på förskolan mellan 13 och 16.  Då kan förmiddagen gå åt till att få Ivar att sova, plocka undan frukosten och göra oss i ordning - allt tar sådan tid. Däremot sover Ivar bra i vagnen utomhus, ibland tar vi en promenad på förmiddagen så att han ska få sova, men det tycker inte Astrid är särskilt roligt - och då kommer skuldkänslorna. Det känns förstås lite lättare när jag vet att hon får leka av sig en stund på förskolan på eftermiddagarna. Däremot tänker jag att allting blir lättare när Ivar blir äldre och vi kan leka bättre tillsammans alla tre.
     På kvällen har vi börjat lägga Ivar i sin säng på övervåningen. Få in en form av kvällsrutin. Faktum är att han faktiskt inte kommer till ro riktigt i soffan på kvällarna. Han vill gärna sova uppe där det är mörkt och tyst. Därför får jag och Nils lite egentid på kvällarna, det är superskönt, det är också behövligt för mig att få lite tid ”ifrån” barnen. Det blir jäkligt påfrestande att vara tillsammans 24 timmar om dygnet, genom att vara ifrån varandra får man längta och samla på sig mer energi, tänker jag.
     Föräldraledighet med ett barn och två år så stor skillnad, i alla för för mig. det var så otroligt mysigt att vara hemma med Astrid när hon var bebis, medan det nu handlar mer om logistik och stress. Vilket gör mig ledsen. Hur känner ni andra som har två barn? En tanke jag tror skulle fungera bra för mig är att planera dagarna så att det för Astrid blir mer likt förskolan. Till exempel att vi målar med vattenfärger och pysslar på förmiddagen på onsdagen och på torsdagen så bakar vi. Kanske känns dagarna mer värdefulla då, samt att Astrid känner sig mer i fokus? Genom att vi planerar dagarna kring henne och att hon kanske på så vis ser fram emot vissa dagar mer, just för att det blir så få timmar för henne på förskolan just nu, och för att hon missar de mer specifika aktiviterna på förskolan då dessa sker på förmiddagen.
     Nu sover barnen i sina sängar och jag sitter med en stor godisskål i soffan - och njuter. Det kan vara i fem minuter eller 5 timmar men det försöker jag inte att tänka på nu. Hoppas alla har en fin fredagskväll!