"Man skär sig på dig"

Det här med livet alltså, jag vet fan inte hur man gör. Hur man inte blir arg, ledsen, besviken. Jag önskar att man bara kunde ge upp ibland, vore så enkelt. Jag tänker inte att jag är stark, att jag kan göra allt om jag bara ville. Jag tänker att jag lever i tristess och vardag, låter dagarna gå och hoppas att jag någon dag i framtiden blir nöjd, får ha det precis som jag vill.
Jag läser mest hela tiden, det är som ett skydd på något vis, något jag kan rymma till. Boken jag läser nu handlar om kärlek, ett par som gör slut och blir ihop hela tiden, som bråkar och blir sams. 
Det är så skönt att försvinna in i någon annan karaktärs liv, man liksom pausar sitt eget liv och bara är ingenting för en stund, kanske luft, eller helt enkelt inte ett jävla skit.
Jag skulle vilja ha allt på avstånd, vill inte att någon ska komma nära, det är så lätt att det spricker. Det gör så ont att känna, och ont vill man ju inte ha. 
Hösten kommer att bli så mörk, jag är rädd för hösten, har alltid varit. Jag försöker vända på allt jag vill göra. Ska försöka tänka tvärtom nu, men jag vet inte. Det kommer ju inte att gå. Jag vill för mycket. Känner för mycket. Men jag bara anpassar mig. Känner mig maktlös.
Jag gråter för det känns fan helt jävla hopplöst ibland. Alltihop.