Hur jag vill ha det i hallen.

Kan inte allt bara sluta göra så förbaskat ont. Det är fredag och jag hoppas varje natt att jag ska vakna upp och det här aldrig hänt. Men det har hänt, det händer just nu, hela tiden. Jag vill liksom inte vara en del utav det, eller så vill jag det. Men jag är så himla rädd. Där mina tankar är just nu är ingenting jämfört var de kommer vara nästa vecka, ÅH.