Hur jag vill ha det i hallen.

Just där tonen skulle landa.
Tror ingeting är rätt nu, just idag. Fan egentligen vill jag prata om det hela tiden, men egentligen blir jag bara mer ledsen då. Hur fan gör man då? Jag vet tametusan inte hur jag ska bete mig. Ibland vill jag bara vara ensam, önskar jag vore ensam från första start, då vore man som ren nu, då hade man inte haft något som gnagt i hjärtkammaren. Ingenting att tänka på. Ingenting att bekymra sig över - helt tomt bara. Hur fan kunde det bli såhär, egentligen. Mest arg är jag över det faktum att jag aldrig kommer kunna glömma, bråkar med huvudet hela dagarna, liksom sluta-påminna-mig-hela-jävla-tiden. ÅH jag orkar inte. Jag kör vinmiddag ikväll, känns mest lämpligt en onsdag såhär i slutet på en riktig helvetesmånad.