Känslan när det inte gör ont
när värken bara försvinner, lättnaden alltså. Man orkar liksom inte gå runt och ha ont varje liten minut. Det gör ingenting att få vara värkfri i några ynka sekunder, det är allt som behövs för att samla kraft tills den där satans värken kommer tillbaka. Egentligen vill jag bara gå och lägga mig och sova till imorgon, imorgon kommer allt vara bra. Kan du inte säga det? Mitt i allt håller jag på att flytta från Barrsätragatan också, kan liksom inte vara ensam längre, nu bor jag i Vallhov igen, nu ska jag leta efter mitt drömboende, ett sånt där boende man vill bo i resten av livet, ungefär. Nu ska jag måla, skriva, pyssla eller vad som helst. Klarar inte av att göra ingenting, trots att jag inte orkar göra annat än ingenting. Hoppas att allt blir som vanligt snart, annars är jag rädd att allt, verkligen allt, kommer gå sönder.

Jag är så glad att jag har så fina vänner med mig, alla timmar om dygnet.

Kommentarer

Populära inlägg