Hur jag vill ha det i hallen.

Här under askan utav sönderbrända drömmar ska vi bygga någonting större.
Allt börjar lägga sig nu, problemen börjar liksom tyna bort, men gnager gör det ju, kommer nog alltid gnaga lite grann, det får man ju räkna med. Men jag tror att jag blivit lite starkare nu, lite klokare. Jag har lärt mig att man varken orkar eller kan hjälpa alla andra, hur mycket man än vill. Det är ju alltid bra, även om det betyder att man måste gå igenom en himla massa skit först. Kände något slags lugn i kroppen imorse. Jag ser fram emot framtiden på något vis, hoppas att den inte för mig sen en massa jobbigt, men jag tror att det inte riktigt är meningen att en människa ska gå igenom hur mycket som helst, det finns liksom en kant. Jag hoppas jag har passerat den kanten nu och att allt som händer hädanefter är fint och bra. Det lär ju finnas någon sorts karma där ute?

Annars har jag haft en fin helg. Middag i Gävle med mina favorittjejer i fredag och tagit det riktigt jävla lugnt i lördags och söndags. Nu är det måndag igen, jag ska strax ta lunch sen jobba på några timmar till innan jag får gå hem, det är så roligt på jobbet nu, allt bara flyter på. Fast mest av allt ser jag fram emot våren och sommaren, resa någonstans, flytta någonstans, känna mig nöjd och lycklig. Allt kommer bli så mycket bättre nu, det här året fick en så himla dålig start, det kan liksom inte hända så mycket ont nu, gränsen för hur mycket smärta en människa ska behöva känna måste vara passerad nu.