December.

Vi har precis äntrat december och julen är på intågande. Min blogg har blivit väldigt lidande sedan jag började jobba. Dagarna spenderas på kontoret och när jag slutar vill jag bara vara nära Astrid. Men kanske att jag ska ge bloggen ett försök igen. Det är ju rätt kul att kunna titta tillbaka faktiskt, se hur det var. Minnet sviker ju lätt.

Förra året den här tiden var Astrid bara två månader gammal. Hon var så liten och skör och jag njöt verkligen fullt ut av att spendera varje minut med henne.
Julaftonen däremot, är rätt mörkt.
Vi vaknade på julafton och hade det riktigt mysigt tillsammans på morgonen. Innan vi åkte till Gävle för att spendera hela dagen på Brynäs, äta gott, slappa i soffan och rå om varandra. Strax därefter ringde min pappa och berättade att min moster hade somnat in på natten.
Allt sprack och julen fick plötsligt en helt annan betydelse, död.
Nu är det snart ett år sedan den dagen och jag tänker att det inte finns någon bra dag att dö på men julafton måste ändå vara den värsta. Jag tänker på hennes barn och barnbarn som varje julafton år efter år kommer att bli påmind om när hon tog sina sista andetag.

Det gör ont.

Jag önskar att jag kunde jobba mindre så att jag fick se mer av Astrids framsteg. Vem kom på att man skulle jobba åtta timmar om dagen egentligen. Men den 16 januari får jag spendera i alla fall tre veckor med min lilla tjej. Då börjar pappan att jobba och Astrid har inte fått förskoleplats förrän sista januari. Det ska bli mysigt.