"Ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer."

Jag tror jag har missuppfattat det här med livet, fått en livsbild som är fel. Kanske inte fel senare men fel nu. Min kropp är inställt på annat. Inte det här som händer nu. Det här jag borde göra nu.

Det gnager. Önskar jag bara kunde släppa, glömma och börja njuta. Njuta av att kunna göra vad jag vill. Men det går inte. Kommer det nånsin gå igen?

Jag ska börja skriva mer, kanske fortsätta på min novell. Jag vet att det är som terapi för mig. Måste bara ta mig tid. Tid till sådant som kanske försvinner om jag inte gör det nu.