Känslomässigt kaos #3.2

förlorar igen
ett geometriskt mönster
vassa kanter
liksom skär i benmärgen
ångestladdning
ett rev av ihopsvetsade ord
urtömda
sköljer iväg och drunknar.

till och med vinden lever
tar sig någonstans
pulserar
och jag bara trampar
en grop av ångest
fylld av ord som tappat mening
tappat allt.