Minnen och sånt.
Herregud, vad många minnen man har samlat på sig genom åren. Jag hade aldrig kunnat tänka mig för ett år sedan att livet skulle se ut så här nu, jag både skrattar och gråter när jag tänker på det, livet har ju sin gång, det vet vi alla, men ibland vill man bara pausa när det är som bäst och bara stanna där, det skrämmer mig att veta att det som en gång varit aldrig kommer igen.. Man kanske kan trösta sig med att framtiden blir ännu bättre, right? I vår ska jag i alla fall mysa med en liten människa, bara en sådan sak gör det lättare att överleva vardagen och kylan och ensamheten.
Kommentarer
Skicka en kommentar